Astrid

Min älskade mormor blev 89 år gammal innan hon den 10 januari 2006 drog sitt sista andetag. Vi har under många år brevväxlat och på detta sätt känns det som om jag stått henne väldigt nära även om vi inte har träffats så ofta.

Bilden av mormor är tagen på Bornholm 1986. (Redan som 8-åring var jag en briljant fotograf. :-)) I mitt fotoalbum finns det gamla bilder på mormors familj som jag har skannat in.
Kusin Oskar har fler bilder på mormor, morfar och resten av släkten på sin hemsida.

Den 8:e juni 1996 tog jag studenten och då kom mormor och morfar ner från Stockholm till Osby för att fira mig. Under middagen läste mormor upp brevet nedan för mig. Den somriga akvarellen fick jag till. I nedre högra hörnet står det att hon målade den år 1990.


Kära Malin!

Morfar och jag gratulerar å det hjärtligaste till din "student", sam det heter nu för tiden. Att jag så här skriver ett brev till dig på din stora dag har sin speciella orsak. Det har nämligen gått nästan 13 år sen jag första gången fick brev från dig; ett vackert illustrerat brev med en hel saga om Kalle Kanin. Det var alltså den 9 september 1983. Det har blivit många vackra brev sen dess. Du har berättat om vad du haft för dig i skolan och på fritiden, om resor och mycket annat, som har varit roligt att läsa om. Själv har jag i mina svarsbrev dragit fram likt och olikt från min egen flicktid och så där har det fortgått i nästan 13 år.

En gång intervjuade du mig om hur det var då - på 30-talet att vara 15 år. Sen skrev du en fin uppsats, som jag blev väldigt glad och rörd över. Jag fick också - i fantasin vara din indiska mormor på en resa till Indien (fastän du allra helst velat resa med Daniela) - men ändå - Jag blev ju smickrad.

Framåt 1994 började det komma dikter. Inte om mormor precis; men känsliga undringar från en förälskad ung flicka och till julen -94 ett helt litet häfte med dikter, illustrerade med vinjetter av bl a Hugo Lindblad, som bör ha glatt sig i sin himmel.

Och hela tiden har vi skrivit vanliga brev till varandra. Är vi litet lika du och jag, har behov av att tänka efter, skriva ner vad vi varit med om, sortera våra tankar och känslor och emellanåt vila litet i poesin, egen och andras?

Med tusen miljoner hälsningar och stor kram från


PS. Vi fortsätter väl att skriva?